Klagovisor.
"Jag finner inga ord för min besvikelse.
Jag kan inte beskriva mitt hat.
Jag står inte ut med tanken på vad som händer var dag.
Under våra näsor, i våra hem.
Den väl dolda terrorn, vi bidrar till var och en.
Vi måste börja tänka.
Vi måste börja se.
Vi måste börja fråga, finna svar på vad som sker.
Vi skall sedan märka det ohållbara i situationen vi satt oss i.
Där finns inte respekt eller sympati för något liv."
VEM gav oss rätten att förnedra?
VEM gav oss rätten att sluta respektera?
VEM gav dig rätten att ta någons liv?
Hon ser och stilla gråter.
Vi har blundat för hennes tanke, men hon förlåter.
Vi fick fria händer, så vi fängslade.
Hela hennes skapelse blev en industri.
Jag kan inte beskriva mitt hat.
Jag står inte ut med tanken på vad som händer var dag.
Under våra näsor, i våra hem.
Den väl dolda terrorn, vi bidrar till var och en.
Vi måste börja tänka.
Vi måste börja se.
Vi måste börja fråga, finna svar på vad som sker.
Vi skall sedan märka det ohållbara i situationen vi satt oss i.
Där finns inte respekt eller sympati för något liv."
VEM gav oss rätten att förnedra?
VEM gav oss rätten att sluta respektera?
VEM gav dig rätten att ta någons liv?
Hon ser och stilla gråter.
Vi har blundat för hennes tanke, men hon förlåter.
Vi fick fria händer, så vi fängslade.
Hela hennes skapelse blev en industri.
Kommentarer
Trackback
